Vårt mål är himmelen!

Har du tänkt på vad det är som kommer att saknas i det himmelska hemmet? Havet kommer inte att finnas där. När Johannes upplevde dessa syner befann han sig på ön Patmos och satt ofta och betraktade havet, som skilde honom från sitt hem och landsmän. Men i det nya Jerusalem skall det inte finnas något som skiljer oss från våra nära kära och där skall familjelivet återvinna sin dyra förtrolighet. Havet finns inte mera, inga plågor! Deras uppgift är nu till ända och därför finns de inte längre. När en byggnad är färdig tas ju ställningarna bort.

Då patienten är frisk igen kan man kasta medicinen. Så skall det ske med plågorna och allt som hör samman med dem. Inte en enda skall klaga och ropa och ingen död! Sist bland Hans fiender skall också döden bli berövad all sin makt. Ja t.o.m. döden skall släppa sin lie, och hans svage hand skall inte mera fälla någon. Döden skall själv dö! Allt som stått i dess tjänst skall tillintetgöras. Bröllopsklockorna som välkomna Lammets brud skall tillika ringa döds ringning för döden och hela hans mörka skara. När vi nu tvagit våra kläder i Lammets blod så skall vi få se Honom sådan Han är och mötas på skyarna och bli Honom lika. 1: Joh3-2

Allt skall klarna och inga mera funderingar på det jordiska. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd. När Paulus talar om att vår kunskap är ett styckverk så kan vi inte tro att detta skulle frigöra en kunskap här och nu genom Herren. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall ta slut, och kunskapen, den skall försvinna. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk 1 kor 13-8. När nu Paulus talar om Nådegåvorna så är det genom tacksamhet vi fått vår särskilda gåva av nåd för att bygga upp församlingen och inte oss själva.

Man kan väl säga att en nådegåva är det som flödar ur den kristne tillsammans med hans tacksamhet till Gud, och detta ger oss en avspändhet till vilken gåva vi har fått. Vi kan ställa oss inför frågan hur vi vill uttrycka vår tacksamhet. Svaret på det är i regel vår nådegåva. Herrens budskap är att alla gåvorna är ett provisorium som skall försvinna när Guds fullkomliga rike har anlänt. I himmelriket finns inget tungotal. Där känner alla Herren fullkomligt, och då finns det ingen plats för profeterande. Efter uppståndelsen är vi alla friska och då behövs inga fler nådegåvor när evigheten brutit fram.

Om vi skall se på profeterandet innan Guds rikes tillkomst så är det också ett styckverk och ofullständigt för de som levererar budskapet. Allt skall prövas genom ordet och Anden. Därför är det så viktigt idag att lyssna in vad som profeteras så vi inte sväljer allt det som man profeterar ut idag. Det man kan uppmärksamma om det kommer från en rätt källa är att församlingen som är du och jag blir till uppbyggelse, förmaning, och tröst, av budskapet som förmedlas.

Den tid vi nu har kvar på denna sida av livet så befaller Herren oss att vi skall vi älska varandra ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar han är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar han har inte lärt känna Gud ty Gud är kärleken. Johannes: 4-7. När vi låter oss påverkas av den Helige Ande i våra liv där lamporna fylls med ande och kraft genom enbart Guds nåd. Då kan vi i hoppet skåda vår frigörelse där vi kommer att möta honom och alltid få vara nära vår älskade frälsare.

När skall den kristna människan förstå att livet handlar om nådens rike och inte plagiera världens rike där jag kräver min rätt och mina rättigheter och tar vad jag kan förse mig med och söka de förnämsta platserna i detta vårt korta liv här på vår jord. När jag mister mitt eget liv för nådens rike kommer en kärleks källa att springa fram ur en givande uttömmande nåd där jag inte själv gör anspråk på det jag vill ha som en rättighet. Utan lever i den förvissningen att jag äger en sann karaktär som skapat fram det goda som jag inte förr kunnat leva i förrän jag i sanning dött från mig själv och där den stora uppenbarelsen och upptäckten är självförglömmelse. Min egen skötsamhet kan inte göra mig mer älskad av Honom som offrat sig själv för mig där nådens rike gett mig Jesus Kristus, fri från krav och prestation i Hans uppståndelse.

Om vi alla lärde känna Herren skulle vi leva fria där resultaten inte är det primära i den kristnes liv utan en längtan att få lära känna den evige vår frälsare Jesus Kristus. Om jag försöker att förverkliga och finna mitt liv i denna världen så kommer jag bara att bli besviken och förlora det. Men om jag i sanning mister mitt liv i denna världen för min Herre Jesu skull, då kommer mitt liv att finna den innehållsrika verkliga meningen med livet. Nådens och frihetens liv i Honom och jag finner till min stora glädje att jag inte längre försöker att uppnå resultat av mitt kristna liv utan jag har funnit en trons vila där tacksamheten till Herren blir större i mitt liv och där jag förminskas där Han går före och jag i efterföljelse till Honom vad som än händer i mitt liv och där jag inte försöker att alltid göra rätt för att undslippa korsets och försakelsens väg, där den enda smala vägen leder mig rakt in i famnen på min frälsare Jesus Kristus.

/Jan-Åke Henriksson