sv

I Guds Ljus!

2023-03-07

Alltså vare sig ni äter eller dricker, eller vad helst annat ni gör, så gör allt till Guds ära. 1 kor.10: 23-33

Hela mitt liv skulle på detta sätt kunna bli ett väldigt tempel med en oavbruten Gudstjänst, helt visst är det här hemligheten med ett heligt liv att i allt sätta samband med den Evige när jag tar in en helt vanlig måltid och gör så detta till Guds ära, då denna måltid blir helig!

Om mitt arbete utförs inför Herren, förvandlar denna heliga förening med honom och mitt eget liv till ett heligt tempel i mig som är min kyrka.

Då jag går vägen fram med Frälsaren i mitt hjärta kan jag vandra i Edens lustgård, och paradiset är då återfunnet i mitt hjärta!

I själva verket är det så att vi inte ser någonting som det verkligen är, förrän vi ser det i Guds härlighets ljus och låter det ljuset falla på en tråkig plikt och den lyser som en slipad diamant. Ett tungt arbete förvandlas helt och hållet i detta ljus, liksom en fågels fjäderdräkt då den får en helt annan färgglans i solskenet.

Vi kan se allt på ett orätt sätt, tills vi ser Guds härlighet däri, därför är vi visa om vi söker se allt i detta ljus och så gör allt till Guds ära! För i mig själv och i mina sjukliga febriga ambitioner där ambitionerna är liktydiga med ens eget begär där jag gjort mig själv till slav och jag kallade mitt eget slaveri för frihet.

Med en ohelig stolthet bar jag mitt slavmärke, men då Han kom och talade till mitt hjärta, öppnades mina ögon så att jag såg det arv jag förlorat och då såg jag också att jag var slav.

Men Herren hade tagit till sin uppgift att inte enbart väcka mig utan att ge mig kraft att inte endast visa mig vad jag gått miste om utan att även återge mig detta. Han kom för att göra oss fria från oss själva och om sonen gör oss fria så är vi verkligen fria!

Där kom Herren med ett kärlekshjärta där Han sade, att min son var förlorad men nu är han verkligen återfunnen och dessa sköna ord uttalades om mig i Fadershemmet.

Herren vill att alla sina barn skall ha insikt och kunskap vem Han är och där Nåden blir så uppenbar att lagens krav bleknat bort för när man står enbart under lagen är rättfärdigheten något som enbart Gud kräver av människan.

När man står under Nåden är rättfärdigheten och helgelsen ett erbjudande om vad Herren vill göra och inkörsporten är samvetets helande.

När samvetet renas inför Herren till människans äkthet inför Honom, och när människan blir äkta och sann inför en levande Gud, därför att Nåden har landat i henne så börjar sakteligen tryggheten växa och en medvetenhet där hon nu kan finna vägar ut ur de komplicerade sammanhang hon sitter fast i och där hon till slut kan samveta med ett gott samvete med Herren själv och med andra bröder och systrar.

Där har insikten om Gudsfruktan fått ett fäste i ett sinne och hjärta som blivit präglat och tvättat av en uppenbarelsekunskap där den Helige Ande uppenbarat att insikten om Gudsfruktan inte bygger på krav och rädsla, utan på Nåd och kärlek.

Där har den fria viljan lämnats i underordnad bemärkelse till det egna "Jagets" utplånande, där den då till slut funnit sitt sanna sammanhang och liv med den Evige, som manar att komma in i Herrens och trohetens vila.

Det är som trädet vid källan som får sin näring och kraft genom ett väl utvecklat rotsystem som tränger djupt ner i den näringsrika myllan, för att vid rätt tid bli vattnad och så bli styrkt där grenarna breder ut sina grönskande gröna blad.

Vad skall man nu tänka och tro om en människa som nöjer sig med att stanna vid de yttre hallarna och korridorerna i de ytliga väntrummen när man nu är inbjuden till de kungliga gemaken för att få Nådigt företräde inför konungen själv?

Vad skall man tänka om de människor som nöjer sig med att rannsaka skrifterna och inte vill komma till insikt och kunskap om vem Herren är då de endast förslösa sina liv med att undersöka korridorerna, medan den Nådefulla och kärlekskranka Värden och festen vänta i de inre rummen!

Somliga människor förslösar sina dagar med kritik, men de kommer aldrig framemot ett liv i Gudsfruktan, då de likna en som skulle kunna nedlägga hela sin kraft på att tyda en av tidens tands falskhet och förljugenhet men tyvärr aldrig komma fram till sanningen!

Somliga kristna leva endast med sina sinnen och inte med sin själ i vördnadsfull närhet av den vita tronen då de söka beständigt sensationer och undvika att umgås med att lära känna Herren på djupet i sina hjärtan där stillheten och den sanna förtröstan landar tryggt i själen och där man börjar urskilja och iakttaga den närvarande Evige Frälsaren.

De far omkring i kanalen men de kommer aldrig in till hamnen då ingen stadga och karaktär infunnit sig i deras liv och hur skall du då i intimitet med den Högste kunna förstå och begrunda det Han vill säga till varje människa, om att allt är fullbordat och åtgärdat genom Hans lydnad och offer på korset.

Där är den stora och avgörande betydelsen i troheten och trofastheten, att låta Herren bereda förberedda gärningar som ligger till grund för ett sant kristet liv där vi inget kan göra om vi springer före på snabba hästar. Jes. 30:-15

Om vi då gör detta kommer vi själva att bli omsprungna och inse till slut att det enbart var min egen styrka och kraft som var gällande i mitt eget liv och där jag satt min egen Herre på undantag!

När man så småningom börjat förstå de väldigt enkla men ack så svåra tillämpningar som Herren vill visa sina barn och där församlingar och kristna börjar att bekänna sin egen stolthet som synd och där man erkänner att man avvikit och gått en helt fel väg och slutligen vänt Herren ryggen.

Där har man sölat ner sig och församlingarna genom att man allierat sig med satans och världens system där HBTQ och samkönade äktenskap blivit en norm och med all Gudsfrånvändhet fått ett incitament i den bedragna och förvirrade Kristenheten.

Låt oss alla böja våra knän där syndabekännelse och ånger är det primära och där omvändelsen och förstockelsen från ett självsvådligt liv till en upprättad och ny relation fri från synd med den Evige, där vi kan bekänna inför varandra och Gud att vi inte har älskat kärleken till sanningen utan att vi fördömer och föraktar och förtalar varandra bröder och systrar i Herren.

Där kan istället kärleken till var och en broder och syster som skulle vara så genomgripande att den broderliga kärleken skulle vara så framträdande i varje kristen själ, att de många vackra uttalade orden förbleknande i jämförelsevis med de kärleksgärningar som vi då skulle göra mot varandra.

/Jan-Åke Henriksson