Andra Gudar!

Du skall inga andra gudar hava jämte mig!

2 Mos. 20: 1-11.

Om vi höll detta enda bud skulle vi därmed också hålla alla de andra liksom biskötaren är säker om hela bisvärmen om han lyckas att fånga bidrottningen. Vi får inte låta något vad det vara må skymma Herren för oss! Han skall alltid vara närvarande och först placerad i våra liv. Inget eller ingen får ens ta Hans plats för en timme eller inta Hans tron. En gång i mitt liv så fick jag vid ett tillfälle tillåtelse att sitta på en jordisk kungatron, men Herren måste alltid själv få behålla sin tron i våra hjärtan. Hans makt måste vara odelad och fullkomlig .

Du skall inga andra gudar hava jämte mig säger Herren till oss. Men i själva verket finns det många andra gudar som vill låta inta Guds plats i våra liv, pengar, rykte, nöjen och bekvämlighet. Ja stundom så händer det att vi våga placera oss själva där och behålla denna plats i dagar veckor eller månader. Det egna jaget blir guden inför vilket vi falla ned och tillbedja tyvärr. Men ingen verklig frid och glädje blir följden av ett sådant herravälde för den verkliga konungen är inte död och vårt eget lilla välde är att likna vid en myggas makt. Vi blir inte delaktiga i hans nåd förrän vi erkänna konungarnas konung och Herrarnas Herre då vi uppgiva våra hjärtan och våra egna styrkor till Honom som vill att vi skall bjudas att sitta i vår Fars knä där vi finner ro för våra själar.

Detta är den samme lärjunge som en gång fick namnet "klippa" Denna gång såg Jesus i Simon en människa vars karaktär genom Guds nåd och fostran vunnit granitens fasthet. Men i denna text ser vi föga av denna orubblighet. Petrus liknar nu mera ett vacklande mähä än en man med vars fasta steg bliva en fast klippa. En tjänsteflicka mumlar några ord och strax skapar hans fega hjärta en lögn och han förnekar sin Herre.

Petrus förnekade mästaren, inte av girighet såsom Judas, men av människofruktan. Det var ju guld han åtrådde, men han var rädd för rynkande pannor och hånleenden. Han fikade inte efter ära men sökte undkomma svärdet. Fegheten bestämde över hans ord och handlingar, han ryggade tillbaka för korsfästelsen. Han skymtade korset och genast sökte han undvika det med en lögn. Men Jesus har ännu inte slutat sitt verk med Petrus. En gång skall det heta: När de såg Petrus mod förundrade de sig.

En gång darrade han inför en tjänstekvinna, nu är han upphöjd till hög tjänst, stadig och orubblig. Från feghetens ande från undanflykter och all ohelig människofruktan. Så vill Herren göra även med dig och mig att han får vaska fram guldet i oss. Det går oftast genom ett lidande och en överlåtelse helt och fullt till vår Herre. När vi står kvar och inte viker av när vi kommer i svårigheter så blir vi fastare och mera rotade i hans nåd i våra liv. Det finns bara en enda väg och den går genom korset och att då stå kvar och låta Herren strida för oss och att genom stillheten och förtröstan så blir vi starka.

Hur ser det då ut i ditt och mitt liv, vill vi påverkas av Honom och vill vi vara korsfästa med Honom där det egna jaget givit upp all strävan och önskan om att bli något stort eller viktigt. Där utrymmet förminskats till att bara vara den du är skapad till och viljan att vara någon annan förpassats till utmarkerna där den egna viljan lärt sig att vara stilla och finna näring i Guds rika nåds mylla, av outsäglig omsorg och kärlek. Hur skall vi då komma att bli som Petrus i våra liv fria från oss själva och vår ständiga längtan att få kunna komma in i en innerligen nära relation till vår mästare?

Frågan är ju helt fel ställd hur skall jag göra eller bära mig åt! Istället så frågar vi Herren i våra liv vem är du Herre! Jag vill lära känna dig där allt och allt vad som heter (hur skall jag göra) försvinner ifrån mitt liv där det omöjligt kan genom någon teknik eller metod frigöra Herrens vilja. Där är bara min stora önskan och längtan att Hans vilja får verka i min vilja så att jag blir honom lik i att tänka och förstå att bara du Herre kan uppenbara din vilja där du Herre menar att den stora upptäckten är att jag bara blir fri från mig själv.

Det var så Petrus och Paulus och alla de andra i Herrens nära krets blev förvandlade genom att de hade gjort sig små och sårbara i sina egna liv där deras egna styrkor blev bortkopplade och där självförglömmelse skapade den styrka och kraft som mäktigt verkade i dessa apostlars liv. När Paulus talar om i 2 kor: 12-10 Ja, därför finner jag behag i svaghet, i misshandling, i nöd, i förföljelse, i ångest för Kristi skull; ty när jag är svag, då är jag stark. Handen på hjärtat Ingen av oss vill med sanning kunna känna behag av misshandling i våra liv som Paulus uttrycker det med glädje, men det är den sanna vägen genom försakelsen och lidandet för Herren Jesus skull som vägen är så smal att inget kött kan vandra på den väg där både Paulus och Petrus och de andra smädade och misshandlade apostlarna upptäckte att det är den enda vägen som leder till sann befrielse och nåd och där allt handlar om att lära känna den evige.

Ja jag har fått vara med på riktigt där verkligheten bakom fasaderna uppenbarade en förljugenhet och en påklistrad rättfärdighet där man ville själv skapa förutsättningarna och driva verksamheter och olika metoder för att förverkliga Guds mening i sina egna och andras liv. Det jag skriver och förmedlar till var och en i Kristi kropp, är att upptäcka Herren i ett ljus av en egen försakelse av sitt eget liv där Han går före och jag går efter och där jag förminskas och Han blir större.

Egentligen är detta de första grunderna där lemmarna tyvärr tappat bort sig i den förvirrade och prestationsinriktade och kravfyllda undervisning man matats med under långa tider av förkunnare och församlingar som tappat bort sig själva och fokus på Herren utan att NÅDEN blir till en verklighet i varje kristens liv. Det jag skriver är väldigt enkla och grundläggande saker som man inte förstår för att det handlar bara om mig eller vad vi "borde", eller " vad vi skulle" behöva göra för att förverkliga oss själva! Allt vi behöver göra är att lära känna den evige, Honom som uppenbarar detta för varje lem som inte ser på sig själva och tror att det beror på mig om vi skall lyckas med våra upptåg. Väckelsen börjar alltid med dig och mig kära broder utan att vi har kontroll över skeendena med Herren. När vi släppt vår egen kontroll och kommit in i ett rätt barnaskaps förhållande till Herren och omvänt oss från oss själva då kan vi tacka Honom och vara tacksamma över att det är bara Han som kan och vill i våra liv.

/Jan-Åke Henriksson