Herrens tillkommelse!

Herrens tillkommelse!

2023-07-01

Herren kom såsom "ordet" Han kom såsom ett uttryck för den Evige Gudens sinnelag! Vanliga ord kunde inte burit fram det glada budskapet och ett vanligt språk var ett alltför otillräckligt kärl för detta nya vin och det var därför det mäktiga budskapet kom i Herrens egen gestalt.

Herren kom såsom livet och "I det var liv" inte ens en bägare eller ens en överflödande bägare av livet, utan Han kom såsom" livets källa" Även om jag hade det ord som till fullo uppenbarade Honom, måste jag ändå gå bakom och bortom detta.

För Han var källornas skapare och det vatten jag ger i honom skall bli i honom en källa som springer upp till evigt liv, för Han var källornas källa! Herren kom som ljuset och livet var människornas ljus och ett verkligt ljus har alltid sitt upphov i livet, där har vi vårt klaraste ljus som inte kommer från vackra tal eller dogmer, än mindre från tvister och osämja.

Nej, det är ett resultat av ett ädelt liv där ett ljus skall "lysa inför människorna" i kraft av Kristi inneboende liv där Herren kom såsom kraften själv. Han gav dem all kraft som behövs för att kunna leva ett heligt liv i andlig hälsa som jag finner bara i Honom där varje förpliktelse motsvaras av erforderlig kraft, för att göra Hans vilja synlig i mitt och i andras liv.

Ett uppriktigt hjärta som gör att jag går till Guds hus, där jag riktar min Gudstjänst och bön för mina egna böners rikedom likt Salomo som bad att Herrens ögon dag och natt skulle vara öppna och vända till helgedomen.

Likt en moders ögon på barnet eller likt den älskandes blickar på den älskade. Därför är det mera än ett likt och bart seende; vi kan ödmjukt säga att det är ett förutseende, som uttänker Nåderika överraskningar, som på förhand ser vad vi behöva och har i beredskap åt oss sina nådegåvor.

Det är ett seende som är både ett överinseende och ett förutseende, som alltid ser och har i sikte sin älskades fördel.

Salomo bad, att Guds öra skulle vara öppet för Hans folks rop i de svåra tiderna där den Evige hör från sin boning i himlen. Han bad att Guds hus skulle bli en plats där man öppet fick meddela sig Honom.

Detta är alltid fridens och därför även maktens hemlighet och om jag vet att jag står i förbindelse med den Evige och Helige, så skall jag få vandra och verka såsom ett ljusets barn.

Tyvärr och så oftast så missbrukas makten som människan själv strävar efter att bli upphöjd och ärad, där tvärtom Herren Jesus gav makten till Gud där också Han sedermera fick tillbaka makten och äran av Gud själv, genom sin egen kärlek och lydnad till Fadern!

Om nu Gud hör mig, kan jag sjunga mitt lov till Honom och Salomo ber om förlåtelse Nåd där han ber om den ljuva känslan av frihet från träldom och synd, vilket är i sig själv en nådegåva. Detta är förnyelsens under och detta borde ske varje gång vi öppnar dörrarna till helgedomen.

Döden kan aldrig bli banal och vi blir aldrig så vana vid begravningar, att vi inte lägger märke till dem. Vi ser alla de dystra begravningsföljen, då de drar gatan fram och för ett ögonblick snuddar allvaret vid den tanklöse och den ytlige anar evighetens verklighet!

Men då tusenden gripas av en flyktig vördnad, är det ytterst få, som känna medlidande med de sörjande. Det är många som intresserar sig för de lidande människorna men det är få som känna och hjälpa den svage.

När Jesus själv fick se det anspråkslösa begravningståget vid Nains stadsport stannade Han och Hans själ fylldes av medömkan. Han såg det stora tomrummet i modershjärtat och detta tomrum ville Han fylla och Han såg detta hjärtats blödande sår och Han längtade så att få läka det.

Det var Hans glädje att få avtorka andras tårar och bringa andra tröst och ro och de som såg och bevittnade undret att Gud hade sett till sitt folk och detta med rätta.

Så skulle vi alla gå den ödmjuka vägen fram bland våra bekymrade och sörjande medmänniskor där då våra hjärtan fyllas av sant medlidande med sorgens barn så att vi trösta och hjälpa dem i deras bedrövelse.

För att kunna vandra och leva det överflödande Nådefulla livet i Kristus kan jag redan nu uppstå från de döda och lära känna Honom och Hans uppståndelse kraft och redan nu vill jag smaka på det eviga livets fullhet.

Genom Nåden kan också detta hända mig för redan nu kan jag uppstå med min Herre Kristus Jesus och döden skall aldrig mera ha någon makt över mig men ändå måste min kropp dö, ja men den gamle fienden är nu min vän.

Döden är inte min herre utan min tjänare, som skall öppna dörren för mig till fadershuset, hemmet med dess outsägliga härlighet och glädje. För döden kan inte längre ha någon makt över mig.

Jag såg en gång för en tid sedan på gatan ett litet barn som somnade under sin lek och mamman tog hand om det lilla barnet. När den lille vaknade, var hon hemma och såg rakt in i sin älskade mammas ansikte.

Så skall det även göras för oss om vi vågar kliva ut ur vår trygga bekvämliga tillvaro som vi så ofta befinner oss i .

Herren själv lockar oss ut ur vår egen bekvämliga trygghet där Han står på de allra djupaste och svårtillgängliga ställen för att bevisa för oss att där kan vi inte själva befinna oss och bara där kan vi tillsamman enbart stå och gå med vår mästare då vi vandra genom den trånga port och smala väg där ingen människa i sig själv kan träda in utan att ledsagas av Herren Jesus Kristus.

Då skall vi till sist falla i en lugn och ljuvlig sömn och döden skall helt milt och varsamt föra oss in i det ändlösa ljusets härlighet.

/Jan-Åke Henriksson