Jesu Kropp!

Jag har förhärligat dig genom att fullborda de

Verk som du har gett mig att utföra.

Joh. 17: 1-11

Denna enkla bekännelse är i sig själv ett bevis för Kristi gudom med det lugn med vilket Han gör sina anspråk gällande är lika imponerande som Hans anspråk!

2023-09-14

Det är fullbordat Han har fullkomnat sitt verk intill det yttersta och i minsta lilla detalj och inget lappverk, inget förbisett, och ingenting glömt.

Allt som rör din och min återlösning har Han sörjt för och det är nu fullbordat! Jesus säger att Han inte längre blir kvar i världen, men ni är kvar i världen, när jag nu går till Fadern.

Jesus syns inte längre ibland oss och vi kan inte längre plåga och korsfästa Jesu kropp. Men vi är kvar i världen och nu är Hans lärjungar Jesu kropp och Han är så att säga förkroppsligad i oss.

Om vi vägrar att vara Hans kropp, har Han ingen kropp eftersom Han ser med våra ögon, Han lyssnar med våra öron, Han talar med våra läppar,

Han tjänar med våra händer, Han går före med heliga budskap till de sörjande och vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar och erbjuder jag Jesus så mycket som en lem av mig själv där Han kan Han komma i kontakt med människorna genom mig.

Nu förhåller det sig så att Herren varken behöver dina eller mina händer eftersom Han inte heller låter betjäna sig av människohänder som om Han behöver något, Han som åt alla ger liv och anda och allt! (Apg17: -25.)

Det Han vill ha av dig och mig är vårt frivilliga, villiga hjärta att älska Honom villkorslöst av Nåd.

Där kan Han leda och fylla kärlen med sig själv och där vi träder in på de vägar som är redan upptrampade av Honom där vi går i förberedda gärningar, där vi lärt oss att lyssna och lyda när vi vandrar tillsammans med Honom på livets vägar!

Ja nog har detta varit min dystra erfarenhet att jag förslösat en del av mina bästa dagar och jag har behandlat stunderna såsom värdelösa, och de oskattbara tillfällena har gått mig ur händerna.

Det har varit tillfällen då min Herre kommit till mig och jag har avvisat Honom från min dörr, Han vandrar så ofta inkognito och om jag är tanklös låter jag Honom gå och så förlorar jag fördelen av att ha himmelskt gemenskap och så få åtnjuta Hans välsignelser.

Han knackar på min dörr såsom en timmerman och den enkla dräkten bedrar mig och jag behandlar Honom med avmätt hövlighet, ja understundom med förakt!

Jag aktade inte på den tid då jag blev sökt då Han kommer till mig i behövande människors gestalt såsom sjuk eller hungrande eller såsom en främling och jag vill inte bli störd av Hans närvaro.

Jag skickade bort Honom ifrån mig såsom en fattig tiggare, och föga anade att jag lät en allsmäktig konung gå ifrån mig. Ja jag aktade tyvärr inte på den tid, då jag blev sökt.

Jag var hungrig och ni i gav mig inget att äta och så gick vi miste om livets bröd. Det finns då ingen annat bot för detta än att vara vakande och be och behandla var och en som om han vore Kristus och jag måste behandla varje ögonblick i det dagliga livet som om det vore ett evighetstillfälle.

Denna tid som nu ligger framför oss, där det är en stor och viktig förberedelse och helgelse för den kristne att gå in i Herren med ett tacksamt och lydigt hjärta och bära vittnesbördet om det urgamla korset genom svårigheter och lidanden!

Där kan ingen människa möjliggöra Jesu kallelse i sig själv och där vi på inget vis kan eller lyckas med att frambära ett evangelium i ett kärl som är upptaget i sig själv och där man tror att man är så skickliggjord och förfaren i skrifterna.

Där har man missat hela poängen med att lära känna Honom i sitt hjärta och där Han uppenbarat sin vilja i ett kärl som klivit av prestationens och prestigens maktlystna väg.

Så säger Herren, om ni vänder om och är stilla skall ni bli frälsta: genom stillheten och förtröstan blir ni starka... Men ni vill inte. Ni säger nej på hästar vilja vi jaga fram.

Därför skall ni också bli jagade, "på snabba springare vill vi rida åstad" därför skall också era förföljare vara snabba. Herren manar sitt folk i dag att omvända sig från sin egen stolthet att kunna själv och att låta Herren vara den allsmäktiga Gud Han själv är. (Jes:30-15)

Vi kan inte förvänta oss att Herren skall uppenbara och öppna dörrar för oss om vi inte är villiga att gå när Han talar till oss.

Vi väljer själva hur mycket vi vill växa i Honom. När vi går in i saker som vi upplever som obekväma och jobbiga det är då vi får kraft i stunden där vi befinner oss att möjliggöra Herrens vilja i våra liv.

När jag stannar upp och vägrar gå in i det Herren sagt i mitt liv så kommer Han att älska mig lika mycket ändå som om jag skulle sagt ja.

Tyvärr så kommer då de dörrar att förbli stängda som Han vill öppna för mig när jag sagt nej till att gå.

Konsekvensen blir att jag begränsas i mitt liv och jag stannar i den andliga utvecklingen i min vandring med Herren.

De situationer som är obekväma i mitt liv och de som jag inte vågar att ta itu med kommer att uppstå om inte i samma form men i samma liknelser och jag kommer att stå inför flera val där jag väljer om jag skall gå vidare med Herren.

Vi ropar efter väckelse att Herren skall komma och möta de som går förlorade. Hur tror vi att det skall bli väckelse om det inte börjar med dig och mig.

Det finns så mycket oförlåtelse och synd mot varandra att vi stänger Herren ute från att värka i våra liv. Vi kan ju så bra själva att proklamera stora segrar och vi skapar kampanjer som inte blir något annat en att vi själva blir upphöjda för att vi så gör något infantilt synligt i kristenheten.

Gemensamt för många av gamla tiders väckelseförkunnare är att de menade att väckelse börjar med förkrosselse, syndanöd, ånger och att det börjar i församlingarna. Men det får inte stanna där.

De sa också att väckelsens hemlighet är att de kristna kommer i rätt förhållande till Gud, vänder världens tjusningskraft ryggen och får en längtan efter Gud själva och himmelen. Detta leder i sin tur till att utomstående kan vinnas.

När vi börjar omvända oss till Herren för att be om förkrosselse och min självupptagenhet och mitt materialistiska tänkande så gör Herren det synligt i våra kristna liv och vi får en längtan att bära fram ett budskap som talar till de ofrälsta själarna.

/Jan-Åke Henriksson