Trons och Nådens Verk!

Jag finner då mitt liv genom Nåden att genom tron erhåller inte den livgivande Anden genom tvist eller larm eller fåfäng klagan, utan genom att öppna fönstret för Herren i våra hjärtan och då öppnas själens dörrar och fönster för Guds son. Det kan ske utan tårar, och de kan ske helt utan något som helst känsloutbrott . Om någon upplåter dörren så skall jag gå in till honom och den som har sonen har sålunda också livet, och genom tron så vinner jag livet i Honom. Vilken annan kan övervinna världen än den som tror att Jesus är Guds son. Det är inte genom blixtrande vapenrustning som vi slå djävulen och oss själva, utan genom ett oövervinnligt liv i Honom. På dessa slagfält åstadkommer Herrens andedräkt mera förödelse än alla våra så kallade fina och dyrbara hjälpmedel.

Att finna tro genom Nåden är att erhålla segerkänslan och i varje drabbning bringar den oss rika dyrbara erfarenheter och genom tron finner jag en sann glädje och tillförsikt. Den som tror på Guds son han har vittnesbördet inom sig själv, så kämpa många kristna i tvivel och villrådighet och deras ovisshet förminskar deras styrka och visshet i Herren. Det är den som lugnt kan säga att "JAG VET" som är fruktansvärd i striden och som driver sina fiender i oordning på slagfältet. Vår återlösnings källor finns i den oändliga kärleken där Herrens kärleks återlösning utgick inte ur vrede utan i enbart Nåd.

Vi har inte en vredgad Gud som fodrar offer, utan en medlidsam Fader som "gör" ett offer! I början av vår text talas om evig kärlek och i slutet av densamma om evigt liv och vad mera om de två är att de är Ett! Att tro på kärleken är att mottaga livet för när jag tror på en persons kärlek så öppnar jag villigt mina dörrar för honom och att tro på Guds kärlek är att släppa in den himmelske brudgummen i mitt liv.

Med kärleken tränger en ny underbar insikt fram där luften släpper in ljus och varm och livgivande fläkt av liv där allt blir nytt. Det är som att släppa in våren i våra liv och vad som varit slaget i vinterns bojor vaknar och stiger upp ur sin grav. Så kommer jag då in i Guds rika Nåd och jag blir invånare i ett nytt underbart rike där jag börjar bli acklimatiserad i dess saligast närvaro och där jag får se Guds godhet och nåd och där jag så småningom börjar att uppfatta och förstå andliga ting och där jag skådar Guds rikes underbara glans som påverkar så mitt liv.

Så vill nu Herren öppna upp för den som lämnat världens rike och avsagt sig denna världens och förförelsens irrbloss, som bara skapar begär efter vad som finns på denna sida av detta luftslott och lockelsens och förförelsens vilja att dra mig bort från den evige. Ljuvlig är denna mans styrka som längtar efter Nåden och kärlekens rike där han eftertraktar den förmån som den lilla sparven har, vilken bygger sitt bo under den heliga takfoten. När han så upptäcker och finner sitt liv vara omgärdat av en outsäglig kärlek och omsorg i Nådens rika mylla så strömmar det levande vatten in i hans hjärta och dess brus av ljuvlig musik flödar i hans själ och sinne.

Dess ständiga maning följer honom vid hemmets slutmål och i hans hjärta flödar outsläcklig Nåd! Denna ständiga längtan att få smaka Herrens goda gör att varje plats gör tåredalen till en plats för källsprång. Ofta beror det på vårt sinnelag vad vi tycka om den ena eller den andra platsen. Det är ju förvånande vilka skatter vi finna när vår själ är full av Guds strålande ljus i våra liv. När vi föra med oss av den anda som råder i Nådens rike förvandla vi varje plats till en helig mark. Jag vill hellre vakta dörren i Herrens hus än att vara med i de ogudaktigas hyddor där det är bättre att vara besjälad av den Ande som råder i Hjärtat. Även om man är ringa i världens ögon är det bättre än att ha ett oheligt hjärta på syndens glittrande höjder där Herrens ringaste är så mycket bättre en djävulens förnämste.

/Jan-Åke Henriksson