Ren och oren vrede!

All vrede vare fjärran från eder och ändå har aposteln ögonblicket förut manat till vredgens men synda inte. Det är inte meningen att jag skall förlora förmågan att vredgas men att min vrede skall förvandlas och renas. Vreden kan vara lik en oren lusteld men också ett glashav i lågor. Vredes elden kan sprida mer rök än ljus och den kan ha sin orsak i själviska passioner istället för heliga syften. Bränslet kan bestå av avund, svartsjuka och agg likväl som av en helig nitälskan för Gud, som leder mig till människors frälsning. Världslig vrede tänds i helvetet, men den helige vredens låga tändes vid Guds altareld där arten av vår vrede visar vår karaktär.

Hurdan är då din och min vrede? När tänds den? Sker det för att oförrätter begås mot oss själva eller när andra lida dem. Tändes den av lumpen egennytta eller ädelt medlidande med andra. Följande ord av aposteln Paulus: Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd visar arten av hans vrede. Då Paulus såg sin nästa bringas på fall eller lida betryck, upptändes han av helig vrede. Denna eld var fullkomligt ren och det är en sådan vrede som vi också måste kunna hysa i våra liv. Vi kan inte själva arbeta oss till den. Vi måste döpas i helig ande och eld för att göra det möjligt att finna denna rena källa till helig vrede i våra liv. Paulus talar hela tiden i skriften att vi inte själva klarar av att med våra egna strävanden skapa en bättre kristen genom att försöka själva genom gärningar och egen skötsamhet finna "nåd" inför vår frälsare.

Rom 3-20 Ty av laggärningar bliver intet kött rättfärdigt inför Honom . Vad som kommer genom lagen är bara kännedom om synden. Det är likadant idag som då, att vi vill som Galaterna genom egen skötsamhet skapa en egen grund där vi tror att vi står på säker mark och verkar för den goda sakens skull. Paulus konfronterar dem att de som låter det bero på laggärningar de är under förbannelse. När man inte har en rätt grund i Guds ord i sina liv, där gärningarna och resultaten blir det som är det primära i en kristen där man förkunnar tro utan "nåd" då kan det bara bli en frustration och en ångest över hur jag skall bli en bättre och skötsammare kristen, där jag kan visa upp något inför andra och mig själv att jag har kommit långt i min strävan av egna förbättringar som faller naturligt platt till marken och blir till en sur gammal matta i mitt kristna liv.

När man uttalar att vi skall vara Herrens händer och fötter så förstår många kristna att det inte handlar om oss där Herren behöver våran hjälp för sina Gudomliga syften, för då skulle han ju inte vara en allsmäktig Gud. Han har skapat himmel och jord och där vi är skapelsens krona i hans händers verk. Apg. 17-25 Gud är den som har skapat världen och allt som är i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel som är gjorda av människohand. Inte heller låter han betjäna sig av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.

Så fel man kan ha i sitt liv där andra undervisat och predikat ett helt vilselett evangelium där man cementerat en fel grund och tros uppfattning i Guds ord. Vad Herren vill ha i våra liv är vår frivilliga kärlek till Honom och när Han fått det av oss så blir det inte gärningarna och kravet att vara hans händer och fötter utan det blir en trons vila där Han går före och vi efter där vi förminskas och Han blir större. Då har vi kommit in i trons vila där jag kan stilla ner mig och börja vara eftertänksam och begrunda och lära känna Honom på djupet i mitt liv där de felaktiga och prestations inriktade resultaten försvinner bort från mitt kristna liv och istället så lär jag mig att lyssna som David som kommit till insikt när han vandrat tillsammans med Herren. Psaltaren 131:2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig. Det vi är kallade till är att vi låter Gud få vara en allsmäktig Gud i våra liv, annars så är faran stor att vi själva tar över hela firman.

När man inte förstår att det är enbart genom att lära känna Honom den evige som du blir förvandlad och rättfärdiggjord där allt beror på din svaghet och ditt omedelbara beroende av den "nåd" Han givit oss genom sin stora kärlek där Han offrade sig själv för hela mänskligheten på ett kors. Det som händer idag i kristenheten är olika läror och förkunnare som talar utifrån en felaktig grund i sina liv där man helt eller i stora delar kommit helt vilse i förkunnelsen i Guds ord där avsaknaden av omvändelse från sig själv och synda bekännelse är en stor avsaknad.

Lite surdeg och allt blir syrat och oätligt. Därför är det så viktigt att grunden i Guds ord är lagd rätt, om inte så kommer man att förr eller senare komma fel i sina liv och falla in i en obemärkt villfarelse där man missar målet med sitt liv. Man sätter sin tilltro till en falsk lära som smugit sig in i hela kristenheten idag och förgiftar och förför församlingarna och lemmarna i Kristi kropp. Det är med sorg jag ser hur ovillig man är till begrundande och förståelse där klarhet i dessa frågor blir uppenbarade till omvändelse av den Helige Ande. Jag upptändes till en helig vrede som berör mig djupt i mitt hjärta där man talar och skriver till många kristna som vandrat hela sitt liv med Herren, men ändå är så förstockade att man förundras att man inte tagit lärdom av det som många skrivit och förkunnat om de falska läror och förkunnare som kommit och förfört och söndrat och splittrat många församlingar. Där har man skapat egna plattformer för sina egna syften. Det som behövs idag är förkunnelsen om omvändelse från synd och orenhet där efterföljelsen är en uppenbarelse i varje kristen lem där man lämnar detta fält av osunda och falska läror och bygger sitt liv på en säker och sund grundad bibliskt relation med Jesus. Även jag är ibland i fängelse och endast Herren kan rädda mig undan ett vilselett samvete. Synden är ett fängelse, en mörk och kvävande håla utan morgonljus och morgonluft.

Ingen annan än Herren kan rädda mig ur detta fängelse! Sorgens fängelse är ett annat! Stundom omgives jag av sorger och bekymmer som av en trång fängelsecells kalla väggar utan fönster och dörrar. Det tycks mig som om sorgen ibland vore som ett stort vatten som frös till is och höll mig låst i sitt famntag. Ingen annan än Herren kan befria mig! Vad som är fullkomligt säkert är att jag en gång måste in i dödens fängelse! Skall jag då stanna på denna dystra plats eller skall jag finna en port som leder till Guds ljuvliga paradis. Min Herre har även denna väg i sin makt! Han säger mig att döden inte är en fast borg utan blott en genomfart på vägen till det eviga ljusets rike där jag har mitt mål fästad på Min Herre och att jag vet att allt skall prövas såsom genom eld och det som blir kvar är det som Herren nedlagt (själv) i mitt liv fri från egna prestationer och krav.

Dem Paulus vänder sig till i 1 Kor 3 är alltså dessa som har fått "pund att förvalta", dessa som har "byggt vidare på Jesu grund. När Messias kommer på himmelens skyar för att upprätta sitt rike, kommer vi att få stå till svars för hur vi förvaltat vårt pund. Kommer Herren att säga du har varit en god och trogen tjänare. Du har varit trogen i det lilla, jag skall anförtro dig mycket. Gå in till glädjen hos din Herre.' Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder. Så allvarligt är det när man tror att man själv kan i sin duglighet och skötsamhet finna en plats i Guds rike när det har hela tiden handlat om att lära känna den som kan och vill förvandla dig och mitt liv.

/Jan-Åke Henriksson