Du Är Älskad Av Gud!

Mitt andliga tillstånd bestämmer min själs förmåga att uppfatta de andliga verkligheterna. Om mitt hjärta är slött är också är mina öron döva och mina ögon slöa. Det är när mina andliga sinnen som är skarpa eller slöa alltefter min själs beskaffenhet. Är kärleken svag så är min andliga syn dunkel men är min kärlek klar som kristall då är min andliga värld lika klar som genomskinlig luft. Det farligaste med mörkret som synden skapar är att det framställer sig själv såsom ljus. Ljuset som är i dig är mörker. Vi tro att vi ser men är dock nattens barn, vi tro att vi befinner oss i Guds härliga morgongryning och se att alltsammans är ett verk av den onde.

Han har givit oss irrbloss och vi påstår helt övermodigt att detta är morgonstjärnan. Men Herren lov och pris att det finns hopp hur blinda och korkade vi än är om vi i ödmjukhet falla ned för Jesus fötter. Vi får ha den bönen rena mig Herre från mina hemliga brister! Fräls mig från självbedrägeri och från att förväxla himmelens klara ljus med helvetets fladdrande irrbloss! Åter och åter vill jag bedja dig Herre låt mig få min syn! Varje dag med Herren ständigt levande i Honom läsande i ordet och i bönen skapar ett sinne som är skarpt och avslöjar syndens konsekvenser i mitt liv. Att infinna sig i trons vila och vara trygg där är ett måste för alla Kristna som vill vandra i Herren och finna segrar som Herren förbereder för oss.

Det profana livets realiteter brukar vara man först läser in saker som man slutligen får ett prov på att man är godkänd. Herren börjar många gånger med det praktiska i våra liv och lönen vi får är en fridsfrukt utan människofruktan och fördömelse. Vi behöver ingen bekräftelse eller ryggdunk att vi duger av människor. Inför Herren är vi så dyrbara och högt aktade och älskade så han gjorde oss till skapelsens krona i sitt verk. När vi själva vandrar i Honom så fyller Han alla dina behov och Han helar dina brister när vi lever och verkar efter de gudomliga principer som han gett oss i Guds ord. Där kommer vi bara att finna trons vila i våra egna liv.

/Jan-Åke Henriksson