Vår syndanatur

Det finns inget gott i vår syndanatur. Du kan sluta att försöka att bli av med dina synder för det blir du inte min vän.. Det goda jag vill göra det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag. Det funkar inte att försöka att åstadkomma en förbättring i en människas liv. Det är bara när vi bekänner våra synder inför vår företrädare Jesus Kristus som våra synder förlåts. När vi gör det med en helhjärtad överlåtelse så får "Han" en möjlighet att läka och hela och förlåta en själ som behöver så mycket kärlek i sitt liv. Varför skulle vi behöva Jesus som företrädare om vi själva skulle kunna åstadkomma resultat i våra ansträngningar för att bli befriade från synd.

Jag tror att det är så många i Kristi kropp som har själsskador och man går varje dag och bär på saker och grubblar hur skall jag någonsin kunna finna frid och ro i mitt hjärta. Ingen av oss är hela eller befriade från olika saker vi gått igenom i livet. Herren vill gå på djupet med oss i våra själsliv och få oss att lämna våra sår och misslyckanden i hans hand och säga med ett uppriktigt hjärta att nu dör jag på riktigt och lämnar min själ i din vård och allt som jag gjort tidigare för att försöka åstadkomma resultat i mitt eget liv bekänner jag som synd inför ditt ansikte. Jag ställer inte dig Herre utanför mitt liv utan jag släpper taget om mitt eget JAG och vill nu leva i dig och genom dig vill jag nu vandra i din nåd.

En avslappnad trons vila infinner sig och du kan vara förvissad om att dina tidigare tillkortakommanden kommer att blekna bort och du kommer att finna att du nu bärs av den som älskar dig till evig tid. Varför jag skriver detta är att jag ser att så många Kristna försöker själva att uppnå inre frid och strävar efter helanden som aldrig infinner sig i deras liv. Vi behöver hjälpa varandra och vara ärlig mot sig själv och andra att inte säga att allt är bara bra när det inte förhåller sig så i våra liv. Därför har Herren satt oss till varandra för att vi skall kunna komma till insikt att vi inte tillhör oss själva utan vi är en kropp med många lemmar och när en lem gråter så gråter och de andra lemmarna och hjälper den andre brodern eller systern att fästa sin blick på Herren vår frälsare.

/Jan-Åke Henriksson