En rätt och sann grund

Jag tror att varje människa måste sluta att se på varandra och att jämföra varandra mot de orättfärdiga gärningar man begår mot varandra idag. Vi är så kollektiviserade att vi bara ser till vårt eget om bara "jag" får som jag vill så är allt frid och fröjd. Ett eget ansvar för det jag gör måste ju vara på sin plats för det är väl inte barn som vi pratar om utan vuxna människor som handlar som små "barn" och överröstar varandra i falsett. Det är få människor idag i synnerhet i våra församlingar som står upp och talar om korset och omvändelse och synd i våra liv. Det har smugit sig in överallt i samhällsstrukturen och i kristenheten idag en feghet och en apati som håller fullständigt på att förstöra vårt land. Jag kan med ganska stor säkerhet säga att det är vi Kristna som bär ett stort ansvar för att det ser ut som det gör i Sverige.

När skuld och skam dominerar och får ett övertag i en människa och där man inte förstår att det är en lögn som man riktar mot sig själv och där strävan efter berömmelse är något primärt i en skuld och skam fylld fördömande människa. Det var två träd i begynnelsen. Gud ställde dessa två i lustgården och ett var livets träd och det andra var kunskapens träd om gott och ont. 1:Mos-2-7 Tillståndet innan syndafallet var att Herren gick mitt ibland Adam och Eva och de hade fullkomlig gemenskap och intet skilde dem från Gud. På grund av deras olydnad blev de medvetna om att de var nakna och skylde sig med ett fikonlöv. När de nu hörde Herren komma blev de förskräckta för Honom och gick och gömde sig. Det är där allt började då de begick denna synd där de fick en kunskap om att de kunde bli som Gud och kunna göra sig lite bättre än de var skapade till. Innan deras fall så hade de en helt och full kärleks gemenskap på alla plan i sina liv där Herren tillgodosåg alla deras behov för dem.

Om vi nu ser till dig och mig så föds vi in i en värld där konsekvenserna av deras olydnad blev en arvsynd som är kopplat till människosläktet när vi träder in i denna värld. Det är därför Herren gjorde allt åt oss människor för att det som ingen människa klarade av att upprätta genom gärningar. Gal:3-23 Innan tron kom vore vi inneslutna under lagen och hölls i förvar under den i förbidan på den tro som en gång skulle uppenbaras. Så har lagen blivit vår uppfostrare till Kristus för att vi skola bliva rättfärdiga av tro. Men sedan tron har kommit står vi inte längre mer under uppfostrare. Alla är vi Guds barn genom tron i Kristus Jesus:

Din och min identitet kommer inte av gärningar för att vi skulle kunna bli bättre eller mer accepterade och godkända av vår prestation och strävan i livet efter perfektion utan den berömmelse som vi stävar efter skapar bara fördömelse. Det kunde likaväl stå som Paulus talar i Rom 8:1-4 Så finns nu ingen"berömmelse" för dem som är i Kristus Jesus. Ty livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Fördömelsen i människan är en lika stor kraft som berömmelsen och det visar att detta är ett stort bedrägeri att människan drivs av dessa krafter som ingenting annat är än tomhet och mörker. Strävanden att i sig själv skapa egna acceptanser och att vilja bli någon annat än hon är skapad till. Gud är ljus och inget mörker finns i Honom.

Herren säger till dig just nu att du är högt aktat och älskad i mig för att du är skapad av mig där du inte i dig själv kan göra dig bättre och älskad inför mina ögon. Att acceptera sig själv i befintligt skick och att låta Herren få förvandla ditt liv genom att börja lära känna den evige nådefulla frälsaren är evigt liv där självförglömmelse och egen skötsamhet förpassats till utmarkerna är den stora upptäckten i ditt liv. När vi stillat ner oss och gjort oss åtkomliga där eftertänksamhet och begrundande av Guds ord blivit en del av det liv som Herren skänkt till varje frälst som tagit sin tillflykt in i trons vila där vi ingalunda sitter och latar oss eller är ineffektiva, utan tvärt om så kommer en sann väckelse i våra egna och andras liv att börja där vi slutat att försöka att själva skapa egna förutsättningar i församlingar där vi springer före Herren och tror att verksamheter och metoder och tekniker kan möjliggöra Guds favör. Där är den stora bristen idag där man inte förstått de första grundera i Guds ord utan man har genom en förkunnelse som bygger på att vi själva skall utföra och genomdriva det som falskeligen blivit prestation och krav där man skall se på sig själv hur duktig och skötsam man är genom en falsk Gudsfruktan där man bara har ett sken av denna gemenskap. Allt är av nåd och inte någon egen förtjänst har vi att berömma oss av.

Om vi tänker på Lot och sedan på en lilja! Tänk på Lots heta sinnelag och lumpna själviskhet och på liljans lugna stilla skönhet! Eller tänk på girigheten i dess avskyvärda gestalt som visar sitt rätta ansikte i prestationens och kravets vilja. Jämför nu den med markens lilja och se vilken häpnadsväckande motsats. Det vi ser här är ju i själva verket endast motsatsen mellan människors och Guds verk i våra liv. Det förra förnedrat genom syndiga egna drifter och det senare rotat och grundat i den gudomliga nådens rike. Herren har intet med att göra med det förra men allt med det senare. Men det underbara är att också vi kan bli rotade och grundade i samma rike som den rena liljan. Våra själar kan bli delaktiga av det eviga riket ja av Kristus outrannsakliga rikedomar och klädas i helighetens sköna dräkt. Tänk att Herren kunde se på oss som blommor ur Hans egen örtagård. Om någon förbliver i mig och jag i honom så bär han mycket frukt. Rotade och grundade i Honom skall vi i alla stycken växa upp till Honom i manlig mognad.

/Jan-Åke Henriksson