sv

Petrus!


Detta är den samme lärjunge som en gång fick namnet "klippa" Denna gång såg Jesus i Simon en människa vars karaktär genom Guds nåd och fostran vunnit granitens fasthet.

Men i denna text ser vi föga av denna orubblighet. Petrus liknar nu mera ett vacklande man än en fast klippa.

En tjänste flicka mumlar några ord och strax skapar hans fega hjärta en lögn och han förnekar sin Herre.

Petrus förnekade mästaren, inte av girighet såsom Judas, men av människofruktan. Det var ju guld han åtrådde, men han var rädd för en rynkande pannor och hånleenden. Han fikade inte efter ära men sökte undkomma svärdet.

Fegheten bestämde över hans ord och handlingar, han ryggade tillbaka för korsfästelsen. Han skymtade korset och genast sökte han undvika det med en lögn. Men Jesus har ännu inte slutat sitt verk med Petrus. En gång skall det heta: När de såg Petrus mod förundrade de sig.

En gång darrade han inför en tjänste kvinna, nu är han upphöjd till hög tjänst, stadig och orubblig. Från feghetens ande från undanflykter och all ohelig människofruktan.

Så vill Herren göra med oss alla att han får vaska fram guldet i oss. Det går genom ett lidande och en överlåtelse helt och fullt till vår Herre. När vi står kvar och inte viker av när vi kommer i svårigheter så blir vi fastare och mera rotade i hans nåd i våra liv. Det finns bara en enda väg och den går genom korset och att stå kvar och låta Herren strida för oss och att genom stillheten och förtröstan så blir vi starka.

/Jan-Åke Henriksson