Helig Vrede!

2022-02-26

Det är likadant som början av denna start av bluff pandemin och detta narrativ om dessa scenarier vi har idag där Nato och Ukraina har gemensamma mål med utplacering av strategiska incitament där man brutit överenskomna avtal med Ryssland som inte kunnat agera annorlunda än de nu gör där många människor tyvärr blir lidande. Jag tar inte Ryssland i försvar men man måste föra en saklig och sann debatt om detta svåra och intrikata som händer i Ukraina.

Om du bara lyssnar ensidigt på mainstream media blir du bara förvirrad och lurad. Sedan handlar det om att dölja denna fasansfulla strategiska plan att utrota en stor del av mänskligheten med denna injektion som de flesta intagit i sina kroppar för att kunna styras och kontrolleras av dessa globalistiska avskyvärda svin, som har för avsikt att omställa världen till en teknokratisk och satanisk världsordning!

Det är lika omöjligt att älska två motsatser som att samtidigt vandra i två olika riktningar, ingen kan vara både lågsinnad och ädelmodig, uppoffrande och självisk och vi kan inte på samma gång anpassa vår klädedräkt efter den arktiska kölden och tropikernas hetta. Lika litet kunna vi samtidigt behålla denna världs vanor och vara klädda i frälsningens dräkt , om vi försöker göra detta skall resultatet bli ett ömkligt och ovärdigt kompromissande med världens system och tankar.

Det är så vidrigt och avskyvärt att hålla upp en helig skenhelighet inför varandra när man accepterar och förenar sig med att sätta sin tilltro till det som är avskyvärt i Guds ögon utan att ha den minsta insikt i vad Guds ord säger och leva ett liv i frånvaro av helighet och Gudsfruktan.

Vad blir kvar av Gudsrelationen när en människa älskar världen och har sitt största nöje i beröm och belöningar? Då är sannerligen detta ett skådespeleri inför gallerierna och en ceremoni och en förolämpning mot Gud själv. Jag måste göra mina val och skall jag gå åt norr eller söder vilka av de två motsatserna älskar jag- Gud eller världen.

Den jag väljer måste förkväva kärleken till sin motsats och om jag väljer kärleken till Gud skall Han tillintetgöra varje världslig passion och alla mina känslor och önskningar skall bli lika livets vatten lika klart som kristall. Synden är ett fängelse en mörk kvävande håla, utan morgonljus och morgonluft och den vimlar av så hemska skepnader att den förefaller mig som om mina överträdelser hade förkroppsligats i dessa avskyvärda och frånstötande gestalter och ingen annan än Herren kan rädda mig ur detta fängelse.

Sorgens fängelse är ett annat där jag stundom omgivs av sorger och bekymmer som av en trång fängelsecells kalla väggar utan fönster och dörrar. Det kan tyckas mig som om sorgen ibland vore som ett stort vatten som frös till is och höll mig fast i sitt iskalla famntag där ingen annan en Herren kan befria mig. Vad som nu är fullkomligt säkert är att jag en gång måste in i dödens fängelse och frågan är om jag skall stanna där på denna dystra plats, eller skall jag finna en port som leder till Guds ljuvliga paradis där min Herre har även denna makt i sin hand.

Men Herren säger till oss att döden inte är en fast borg utan en säker genomfart på vägen till det eviga ljusets rike där all vrede vore fjärran från er och ändå har aposteln ögonblicket innan manat: vredgas men synda inte. Det är ju självklart att jag inte skall förlora förmågan att vredgas men att min vrede skall förvandlas och renas. Vreden kan vara väldigt lik en oren lusteld men också ett glashav av lågor för vredeselden kan sprida mer rök än ljus, den kan ha orsak i själviska passioner i stället för heliga syften.

Bränslet kan bestå av avund, svartsjuka och agg, likväl som av helig nitälskan för Guds ära och människors frälsning. Världslig vrede tändes i helvetet, men den helige vredens låga tändes vid Guds altareld.

Arten av vår vrede visar arten av vår karaktär och hur är det då när vår egen vrede tänds och vad sker när vi drabbas själva av oförrätter som begås mot oss tänds den då av egen lumpen egennytta eller ett ädelt medlidande med andra.

Följande ord av aposteln Paulus: Vem kommer på fall utan att jag blir upptänd och det visar oss arten av hans vrede. Då Paulus såg sin nästa bringas på fall eller lida betryck upptändes han av helig vrede, denna var fullkomligt ren och det är en sådan vrede som vi också måste kunna frambringa i dessa oheliga dagar när vi ser hur människor lider stort betryck och där man offrar små barn till ett liv med obotliga skador och för tidig död och mördar människor utan att de har en blekaste aning om att de går en säker och för tidig död tillmötes.,

Vi kan inte själva frambringa denna heliga vredeseld utan vi måste döpas i helig Ande och eld och jag förfasar mig över den religiösa slätstrukenhet av helt avsaknad insikt i Guds ord, hur församlingar och ledarskap följer världen och satans ande där de en gång skall stå avklädda och dömas för deras otrohet som nu gör att många förleds att följa ulvarna i fårakläder!

Mina kära vänner lova Herren! Psalmisten uppmanar skapelsen att instämma i lovsången och detta är vår Nåderika Herres avsikt att världen skall fyllas av Hans lov. Det är Hans vilja att människans skaparlynne skall stå i harmoni med blommorna på marken att hennes levnad skall vara i skön samklang med soluppgångens glans, att hennes tal och hennes skratt skall blanda sig med fåglarnas sång och med de sorlande bäckens melodi.

Men människan frambringar så ofta missljud i skapelsen och blommorna komma henne på skam. I jämförelse med fåglarnas sång ljuder hennes stämma sträv och skorrande eftersom hon är ostämd. Stäm min själ till lov och pris där vi måste föra de brustna strängarna, de rostiga strängarna, de skorrade strängarna till Honom som reparerar och stämmer vår själ.

I Nåd gläder Han sig att få tystnande strängar att åter ljuda och laga söndriga harpor, att fylla vår mun med nya sånger. Han vill göra oss besläktade med allt som är strålande skönt och då skall vi dra ut med glädje och alla träd på marken skall klappa i händerna och må vi då lägga räckvidden av Hans förkunnelse i åminnelse av Hans Nåd!

Vem är det då som mäter upp havets vatten i sin hand och där Han för sin hjord i bet liksom en herde och må vi vidare lägga märke till att Herren är evig Gud Han som skapat jordens ändar där Han ger den trötte kraft där den allsmäktige erbjuder sig själv att bära våra bördor.

Skaparen erbjuder sig att pånyttföda oss där vi kunna ta universums krafter till hjälp på vår väg att sätta tilltro till enbart Honom som vill vara din vän och aldrig lämna dig ensam på din väg genom livet. Vi har livet själv i Honom som är bättre en fromma ideal och där vi inte är prisgivna åt glänsande abstraktioner för vi har en Nådefull Gud fylld av kärlek och barmhärtighet som vet allt om dig och vill föra dig in i en säker hamn fri från lögner och svek.

/Jan-Åke Henriksson