Andlig blindhet!

Det finns ibland oss ett ceremoniväsende, som gör oss blinda för de rent mänskliga uppgifterna och behoven och dessa ängsligt noggranna ritualister som har uppslukat helt barmhärtigheten!

2023-10-16

De som är fångna i detta formväsende tänker mera på etiketten än på rättvisan och att värdera knäfall förmer än kärlek till vår nästa.

Skalet värderas högre än kärnan och sådana människor hålla sabbaten men glömma sina medmänniskor.

Du min Gud fräls mig från detta falska fromma formväsende, som gör mig likgiltig för min nästas behov och nödrop.

Så ofta kan inbitna fördomar göra oss blinda för vad som verkligen sker i vår verklighet och värld och dessa fördomar kunna påverka vårt omdöme alldeles så som våra mobiltelefoner gör där de flesta påverkas av att stirra in i en skärm och helt uppsluka och dra oss än hit och dit.

Där tar lögnerna och illusionerna vid som skapas för att föra dig och mig in i ett töcken av villfarelse och en religiös och kyrklig fördom som då kan ödelägga och belägga vår själs ögon med så tjocka hinnor att vi blir blinda för verkligheten.

Vi ser inte tingen och de förhållanden som de verkligen är och vi får en helt skev bild av världen och dess ondska!

Därav kommer ett bittert sinnelag som gör oss blinda för Herrens storhet och vårt omdöme blir så tillkrånglat att när vi betrakta Honom som är Herrarnas Herre och Konungarnas konung och den skönaste bland människors barn, då kan Hans utseende och liv inte längre behaga oss.

Vi närmar oss då inte Han som kan och vill föra oss in i den verklighet och sanning som gör oss fria från illusioner och ondska.

Må vi därför i vår dagliga bön be denna: Herre o, att jag måste få min syn!

Då Herren öppnar ögonen på de kärl som vill efterfölja Honom i sanning och ande och där förlåtelsen är den enda riktiga sanna friheten från sig själv, så måste förlåtelsen vara fullkomlig.

Ingen surmulenhet får finnas kvar och ingen tryckande luft som så ofta föregår ett åskväder och Inte heller någon kylig tillbakadragenhet och inte heller ett förmätet förakt gentemot den forne ovännen.

Då jag förlåter får jag inte längre bära med mig explosiva saker, ingen ammunition av vrede och hämnd.

Jag får inte ens hysa agg, men då denna befallning är alltför krävande för mig är det lätt att uttala förlåtelsen men mycket svårt att sedan vara ett strålande ljus som sommarhimmelen utan det minsta tecken som förebud till storm.

Men nådens Herre kan göra detta, Han kan förvandla mig och Han kan nyskapa min själs luft och Han skall låta en ny ande komma in mitt hjärta och i denna heliga atmosfär skall inget ont kunna skada mig.

Själva agget skall så smälta bort som morgondagg, för hämnden som så lätt spirar upp i en oren febersjuk själ skall vika för den kärlek som fyller och värmer det nya hjärtat.

Det kan tyckas vara en omöjlighet att kunna vara så fri från sig själv, att kunna från djupet av sitt hjärta förlåta de som svikit och åstadkommit stor skada genom en tyst och ignorerande likgiltighet.

Där kan man betrakta och se till sitt eget liv och inte förstå att konsekvensen av den andres agerande och synd skadar och binder en själv i sina handlanden av oförlåtelse och bitterhet.

När man på många olika sätt försökt att undkomma det dåliga och skadade samvetet med att endera sopa allt under mattan eller försökt att intala sig själv att det man gjort var ju helt rätt och riktigt eftersom personen gjort mig stor skada.

Eller att man ville bli fri från den personen utan att tala om orsaken till sitt agerande som bundit både förövaren och den drabbade.

Vi behöver ett gott samvete för att kunna bli fria från skuld och skam där man oftast velat bli fri endast från sitt eget dåliga samvete utan att kunna förlåta den man gjort medveten skada.

Den som blivit utsatt skall likaså be den andre om förlåtelse för sin bitterhet och det hat som man haft mot förövaren.

Nu kommer vi till det som vi inte kan i oss själva, förlåta och älska din fiende som Herren manar oss till.

Det är ett erbjudande från Herren att göra denna kärlekshandling och inte ett krav, för ett krav är ingen kärlek som sätter människan fri, för i själva verket så binder den oss i vår egen synd.

Såsom David hade det så kan vi själva ha det när Guds tunga hand vilar över oss.

Ty dag och natt var din hand tung över mig och min livssaft förtorkades såsom sommarhetta.

Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde inte min missgärning! Jag sade: Jag vill bekänna för Herren mina överträdelser, då förlät du min synds missgärning. Ps:32 -4-5.

Detta som omtalas i Ps: 32 kan troligtvis vara episoden då David lät döda Uria och där han tog hans hustru Bat-seba.

Länge hade David gått och haft ett söndrat och splittrat samvete där Guds tunga hand vilade över honom.

Likaså är det för oss som för David då vi försöker att glömma eller sopa allt under mattan och lura oss själva att allt är glömt och begravet.

Men synden finns kvar och Guds tunga hand vilar då på oss där Herren väntar på att vi skall bekänna vår synd inför Honom!

Herren vill att vi försonar oss med den eller de vi åsamkat och gjort illa.

Vi har mycket att lära oss av de som vandrat nära Herren i Guds ord och närhet såsom David gjorde när han hade stillat ner sin själ och började begrunda och vara eftertänksam och så lära känna Herren i sitt liv.

Vi kan omöjligt göra om oss själva och vi kan inte själva göra Herrens vilja synlig i våra egna strävanden efter egen skötsamhet och kraft.

Nej en förkrossad ande och en ödmjuk själ där Herren själv får förvandla våra liv i vår egen svaghet och hjälplöshet, där vi bekänner våra tillkortakommanden till Honom som av nåd genom sin kärlek förlåter oss när vi bekänner våra synder vi gjort mot varandra.

Det är en befrielse och en känsla av salighet att vara benådad och att besitta ett gott samvete där jag tillsammans med Herren verkar för att försonas med Herren och mig själv.

Då finns där ingen ammunition som vill explodera ut i en kaskad av vrede mot mig själv och andra och jag kan finna att Herrens kärlek befriat mig från en tung börda som fått mig till att förkasta mig själv och andra.

Om vi alla vore snara till att förlåta varandra och oss själva skulle vi kunna se i kristenheten en ny förvandling som sträckte sig ut mot en fördärvad och syndig värld.

Där kan Herren genom vår försoning och omvändelse skapa nöd hos de ofrälsta själarna som Herren vill frälsa till sitt eget underbara nåderike.

En full förlåtelse med ett gott samvete skapar en längtan att nå de förlorade och genom den kärlek som Herren gav oss genom sin Ande där vi gläder oss då vi ser att det går väl för andra.

Medan avunden blir bitter då den ser andra krönas med framgång, jublar Kärleken över andras lycka och segrar och sjunger glädjesånger över andras medgång.

Kärleken har underbara strängar vilka vibrerar av ömhet för andras välfärd där Kärlekens stora gåva är just denna gåva att kunna känna för andra och att se en broder i varje medmänniska.

Att glädjas med dem som är glada och gråta med dem som gråta och en människa som älskar fylls av fröjd när hon ser hur en annan upplever stunder och tider av lycka och glädje.

Hennes hjärtesträngar dallra av medlidande då hon ser andra tryckas av sorger och nöd.

Kärleken bär på andras glädje och nöd som om det vore hennes egna.

Mästaren dömde dem som förlorat denna underbara förmåga av förståelse.

Vi har spelat för er och ni har inte dansat, vi har sjungit sorgesång och ni har inte jämrat er.

Dessa människor som Herren här talar till, levde i självisk och kärlekslös avskildhet och de hade förlorat all förmåga av ömhet och medlidande.

Jag skulle aldrig kunna se och förstå om jag inte fördes ner i de djupa dalarna där smärtan och ångesten var mig övermäktig och där i mitt liv och den stora önskan var att få dö från all smärta och kval.

Men just där bar Han mig i de stora djupen där min egen kontroll var satt ur spel för att visa att kärleken till människan är så ofantlig stor så att Han gjorde sig till att plågas och sargas för vår skull.

För det var för våra missgärningar Han gav sitt liv där vi alla vände Honom ryggen.

När den insikten landar i en förkrossad ande och där man ser tillbaka på sitt liv så väller en ofattbar tacksamhet fram inom ens hjärta där svårigheterna och de plågor man gått igenom var för att andra skulle bli välsignade genom det man själv gått igenom.

/Jan-Åke Henriksson