Humanism

                                                              Laglöshetens ande

Humanism= Människan i centrum
Kristendom= Kristus i Centrum

Låt mig säga så här att när de mänskliga "rättigheterna" och" toleransen" fått sitt insteg i den kristna församlingen och där man inte förstår vad nåden är utan man tar det som en självklarhet i sitt kristna liv. Om vi tror att bara vi gör en massa saker för Herren och är hans armar och ben : apg 17:-24 så har vi kommit helt galet och kommit in i dess världsliga humanistiska tänkande där människan är i centrum och som är dock antikrist laglöshetens ande. Vi har inga rättigheter inför den allsmäktige och vi kan inte begära och frigöra utifrån en tro som bygger på oss själva där vi tror att vi kan åstadkomma resultat bara jag står i tro och drivs av resultatets mål. Det står ingenstans i ordet där vi har en rättighet att vara friska ,fria från fattigdom eller sjukdom i denna tid då vi lever här med Herren här på denna jord .

Detta är det stora problemet som Kristenheten har idag att humanismen fått ett helt insteg i den Kristna läran och där förkunnelsen förbyts av gärningar istället för Nåd där man tror att toleransen och acceptansen för det goda i människan är det gällande och man förespråkar goda gärningar som vi skall göra för att resultatet är viktigare än förståelsen av att nåden är den verkliga drivkraften i den Kristnes liv. Paulus talar i rom 4: och 4: att den som håller sig till gärningar honom bliver lönen tillräknad icke på grund av nåd utan på grund av förtjänst. När vi stillar ner oss och förstår att nåden är ingen självklarhet och att ingen människa förtjänar nåden genom laggärningar utan tror på honom som gör den ogudaktige rättfärdig, honom räknas hans tro till rättfärdighet.

När jag börjar lära känna Herren genom stillhet så är konsekvensen att jag börjar sträcka mig ut till de som går förlorade och jag börjar se att det inte beror på mig det som Herren vill göra i och genom sina tjänare. Ty så säger Herren, Herren Israels Helige: Om i vänder om och ären stilla skolen I bliva frälsta: genom stillhet och förtröstan varden I starka. (Men I viljen icke.) I sägen Nej på hästar vilja vi jaga fram därför skall ni också bliva jagade: På snabba springare vill vi rida åstad därför skall och edra förföljare vara snabba. Jesaja 30:15. Det finns idag en sådan naivitet i Kristenheten att vi tror att bara entusiasmen och ihärdigheten finns så skall vi kunna bidra till att människors skall komma till tro och bli frälsta. Då tror vi att det beror på oss och våra egna ansträngningar i det vi gör.

När vi låter Herren får vara Herren den allsmäktige i våra liv så drar han de som är kallade själv till sig och vi får förlösa de ord som då Herren lägger på våra hjärtan så att de omvänder sig från sina synder och blir frälsta. Det är så sorgligt att se idag en församling som är förvirrad och desillusionerad av att man fört in den humanistiska läran som är grunden för det antikristliga väldet i den kristna församlingen. Om vi inte ser upp med det som Jesus gång på gång varnar oss för att bli bedragna av falska profeter och förkunnare om att i denna sena tid förvilla de utvalda så de avfaller till onda andars läror och går förlorade. Gå in genom den trånga porten ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet och många är de som går fram på den: och den port är trång och den väg är smal som leder till livet och få är de som finna den.

/Jan-Åke Henriksson