Att mista sitt liv

                

När skall människan förstå att livet handlar om nådens rike och inte världens rike där jag kräver min rätt och tar vad jag kan förse mig med och roffa åt mig så mycket jag kan av detta korta liv jag lever. När jag mister mitt liv för nådens rike kommer en källa av givande nåd där jag inte själv gör anspråk på det jag vill ha utan lever i den förvissningen att jag äger en sann karaktär som skapat fram det goda som jag inte förr kunnat leva i förrän jag dött i Honom som ger mig allt som nådens rike gett mig i Jesus Kristus fri från krav och prestation. Om vi alla lärde känna Herren i våra liv skulle vi leva fria där resultaten inte är det primära i den kristnes liv utan en längtan att lära känna Jesus vår frälsare. Om jag försöker att förverkliga och finna mitt liv i denna värld så kommer jag och bli besviken och förlora mitt liv. Men om jag mister mitt liv i denna världen för min Herre Jesu skull då kommer då mitt liv att finna den verkliga meningen med våra liv. Nådens och frihetens liv i Honom och jag finner till min stora glädje att jag inte längre försöker att uppnå resultat av mitt kristna liv. När vi övergiva världen och dess väsende, blir vi inte därför ensamma och övergivna. När vi gå ut ifrån dem mottager Herren oss. Han väntar på att så snart vi övergiva umgänget med världen, börjar umgänget med Herren. Jag skall inte lämna er faderlösa. Vad vi har förlorat uppvägs till fullo av den oändliga evighetsvinsten. Vi har förlorat hela världen och vunnit Kristi outrannsakliga rikedom och därför så åtföljes skilsmässan av ett nytt liv i fullhet och glädje. Vi lämnar Sodoms grumliga nöjes brunnar och dricker av livets vatten. Vi lämnar all synd och orättfärdighet på livets marknadstorg. Han låter oss vila på gröna ängar och för oss till vatten där vi finna ro. Istället för att berusa sig med droger och annat slags stimulantia blir vi delaktiga av det eviga livets bröd. Vi behöver inte människors bifall utan vi söker ära och Guds pris i våra liv. det är högre än världens krona i våra liv.


/Jan-Åke Henriksson