Guds Härlighet!

Mose visste inte vad han begärde i den stunden han bad den bönen, hade bönen gått i uppfyllelse skulle han ha tillintetgjorts. Han bad om bländande middagsljus då han ännu inte kunde se gryningens matta sken.

Vår Herre släpper in så mycket ljus som vi för tillfälligt uthärda och uppenbarelsen avpassas efter vår andliga växt. När vi ställs inför en väldigt svår situation där all mänskligt hopp tillsynes vara helt borta där vi då i vår mänskliga kraft den vara helt uttömd och vår insikt om att jag inneslutes och bevaras helt i min Faders armar.

Då kan jag tryggt säga vem jag sätter mitt hopp till som fört mig ut ur den passage som försökte att tillsluta min vandring med den evige som alltid går bredvid och leder mig på sina vägar. Ja Herren avslöjar sin härlighet allteftersom vi är i stånd att ta emot den.

Jag skall alltid vara med dig säger Han någon annan härlighet behöver vi inte på vår vandring med Herren för när Han är med har vi allt eftersom den verkliga härligheten är att äga Herren i sitt liv.

Då måste vi ge allt av vårt eget för att finna arvet av Hans helighet allt efter som det behagar Honom. Livets eviga lycka är att känna Hans närvaro.

När man och hustru som älskar varandra uppriktigt är i varandras närvaro är detta för dem allt och äktenskapens lycka ligger i denna glädje över att vara tillsammans. Så är det också med den själ som blivit förenad med Kristus: Hans närvaro är själens högsta fröjd. Jesus allt mitt goda är och jag följer dig var du än går.

Det är bara enheten i Anden som är den förblivande och verkliga, varje annat slag av förening är förkonstlad mekanisk död.

Vi kunna hopfoga många trästycken och på så sätt tillverka en möbel men vi kan inte skapa ett träd och dock är det detta det senare slaget av enighet vi behöver som skapas därigenom att den livgivande Anden är närvarande.

En mängd människor förenas genom en och samma trosbekännelse men resultatet är att liknas vid en möbel som inte är någon levande gemenskap.

Det är en ofantlig skillnad mellan en ytlig förening och en inre levande harmoni. Medlemmar av samma familj bär samma namn är samma blod och äter vid samma bord och ändå kan det hända att gemenskapen mellan dem inte är mera levande än mellan några stenkulor.

Men låt Anden av gemensam kärlek fylla deras hjärtan och de binds tillsammans med oslitliga band. Levande gemenskap måste därför grundas i Anden och bara där finna vi outsäglig förening i kärlek och sanning i en och samma Ande är vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp.

Detta är hemligheten av Andens gemenskap då Guds Ande bor i oss och förenar oss alla till en harmonisk enhet och så blir våra toner sammanflätade till ett och samma lov till ära till vår frälsare och Gud.

Guds djupheter kan vi inte utforska med våra vanliga sinnen, vad intet öga har sett inte ens konstnärens intuition förmår att upptäcka dem, vad örat inte har hört: filosofernas resonemang kan inte avslöja dem, vad ingen människas hjärta kunnat tänka: skaldens inspiration räcker heller inte till.

 All mänsklig förmåga kommer här till korta. Vi behöver ett helt annat ljus som ger oss endast av Anden och den helige Ande ger åt oss för att vi skall veta vad som blivit oss skänkt av Herren.

Här tror jag att orsaken till att så många olärda människor är andligen visare än de så kallade lärda.

De sakna många talanger men de har fått Nåd i sina liv, de sakna utbildning och boklig kunskap men de har den Helige Ande istället för kunskap om teknikaliteter och de har solljuset, och i stället för att vara vetenskapsmän är de helgon.

Kanske de inte är teologer men de har dock den sanna drivkraften som för dem fram genom öppna ögon där de tillsammans vandrar sida vid sida där de vandrar tillsammans med Herren där Guds djupheter uppenbaras för deras själar.

Må vi förstå vad som är det rätta behovet i människans liv, det kan hända att vi mest tänker på att polera våra glasögon under det att vi sakna ljuset själva.

Vi behöver framför allt Honom som vill vara vår bäste vän och upptäcka det som är ringa och föraktat för att vi skall kunna se det som Herren ställer framför oss där våra val kommer att föra oss till den insikt där vi bara förstår att det är genom Nåd vi får upptäcka livets stora upptäckter och hemligheter.

Där blir jag medveten om att min självtillräcklighet är ett oöverstigligt hinder för att föra mig vidare ut på de vidsträckta smala vägarna där jag aldrig kan vandra själv, utan att vara helt beroende till vår älskade frälsare och förlossare.

Det är inte ögonens bekännelse som får oss att närma oss Herren utan det är hjärtats inre tro som skapar en innerlig förtrolighet med Honom som lovar att aldrig överge oss eller svika oss när prövningens stund infinner sig.

När vi stillat ner oss och gjort oss åtkomliga där eftertänksamhet och begrundande av Guds ord blivit en del av det liv som Herren skänkt till varje frälst som tagit sin tillflykt in i trons vila där vi ingalunda sitter och latar oss eller är ineffektiva.

Utan tvärt om så kommer ett sant uppvaknande i våra egna och andras liv att börja där vi slutat att försöka att själva skapa egna förutsättningar i församlingar där vi bara springer före Herren och tror att verksamheter och metoder och tekniker kan möjliggöra Guds favör.

Där är den stora bristen idag där man inte förstått de första grundera i Guds ord utan man har genom en förkunnelse som bygger på att vi själva skall utföra och genomdriva det som falskeligen blivit prestation och krav där man skall se på sig själva hur duktig och skötsam man är genom en falsk Gudsfruktan där man bara har ett sken av denna gemenskap.

Allt är av nåd och inte någon egen förtjänst har vi att berömma oss av.

Herren säger till dig just nu att du är högt aktat och älskad i mig för att du är skapad av mig där du inte i dig själv kan göra dig bättre och mera älskad inför mina ögon.

Att acceptera dig själv i ett klart befintligt skick och att låta mig få förvandla ditt liv genom att du börjar lära känna min kärlek och att fyllas av insikt om min rika Nåd som är ditt eviga liv med mig, och där i din självförglömmelse är omedelbar närhet i mig och att din egen skötsamhet förpassas till de djupa utmarkerna.

Just där är den stora upptäckten i ditt liv.

/Jan-Åke Henriksson