sv

Att Visa Ära"

När jag bevisar ära, ärar jag även min Gud, och jag riktar och förfinar då min egen själ, för där är ett av det andliga livets stora hemligheter är att veta, hur man då verkar för den ödmjukhet som höviskheten lär.

2025-02-02

En del av den gamla höviskheten har eller håller på att helt utplånas , som om den tillhörde forna tidigare dagar.

En del av den gamla tecknen på vördnad har blivit bannlyst och förjagats till de förkastliga ritualernas skräpkammare.

Det finns en anda som skadar sig själv, för medan den sårar och utarmar andra, förstör den även de ädlaste anlagen i sitt eget ogudaktiga hjärta.

Den människa som aldrig böjer sig ner skall aldrig bli upphöjd.

Att ära den som äras bör, är en av de övningar, som hjälpa oss att hålla oss nära den stora vita tronen!

Jag kan här känna igen min fara för egen del och jag igenkänner här en vår tids vanligaste faror.

Man skuffar undan varandra medan man själv intar en förnämligare plats som man armbågats sig fram emot.

Detta är att beröva livet själv och allt vad vördnadsfullt är, och våra vördnadsvärda tempel i våra hjärtan blir till orenlighetens stall.

Min själ bliv inte delaktig i denna skam! Vandra saktmodigt på livets väg, och visa ödmjukhet inför var människa så skall du själv bli upphöjd.

När den kristna frälsta människan börjar att förstå livets realiteter där den första insikten är att börja att lära känna Honom som uppenbarar och helar en själ som aldrig får insikten att komma in i säker hamn och för att där finna trons vila.

Utan den strävar genom felaktig och inövade traditionella lärosystem där man aldrig kan finna annat en prestation och krav i sin frälsta själ.

Tron är inte en prestation utan en livshållning eller en attityd hos den troende människan gentemot Gud. Den innebär två saker.

För det första medför den att man får en stor förmåga att ta emot kärlek utan att vare sig kräva den eller försöka betala den.

För det andra innebär den att man frivilligt och i glädje underordnar sig den kärlek man tar emot, så att kärleken får föra en in i de av Gud i förväg beredda gärningarna!

När Guds kärleks ögon med Nådens blick skådar in i våra hjärtan där inget kan fördöljas och förtigas så är det med sorgsna ögon Han ser på de som vikit av från den väg som Han upptrampat.

Han gråter över att man avvikit i trolöshet och inte hörsammat den milda stämma som bara kan urskiljas genom ödmjukhet och begrundande där världens system och tankar fått en helt avgörande ingång.

Vad betyder nu det att en människa blivit trolös? När man låtit sig lyssna på lögnen och synden som förför och som driver människan bort från Gud och intar en felaktig plats som tillhör bara Gud.

I förvissning om att man tagit ett rätt och riktigt beslut där man lyssnat in vad som basuneras ut från källor som har för avsikt att lura och bedra mänskligheten in i ett sataniskt slaveri och ett kontrollsystem.

Även om du varit trolös min vän så är Han trofast och Nådefull om du bekänner din skuld och synd så upptar han dig igen med ära och glans.

Han förlåter dig för din trolöshet och svek inför Hans ansikte. Förnekar du Honom så skall Han också förneka dig min vän till evig skilsmässa.

Det är när vi bara predikar enbart en abstrakt tro som människan ställs i centrum även om vi varken menar eller önskar detta genom att göra tron till en Guds gåva så kommer det ändå att uppfattas som ett Guds krav.

Konsekvensen av att vi predikar gensvaret till Guds kärlek i stället för att predika "kärleken" och låta hela gensvaret komma då helt spontant.

Då kommer tron att vara något som är en självutlösande genomgripande förvandling i varje människas liv där barnaskapets Gudsupptagenheten infinner sin rätta plats i Guds omedelbara trons vila.

Att finna tro genom Nåden är att erhålla segerkänslan och i varje drabbning bringar den oss rika dyrbara erfarenheter och genom trofastheten finner jag en sann glädje och tillförsikt.

Den som är trofast i Guds son han har vittnesbördet inom sig själv, så kämpa många kristna i tvivel och villrådighet och deras ovisshet förminskar deras styrka och visshet i Herren.

Det är den som lugnt kan säga att "JAG VET" som är fruktansvärd i striden och som driver sina fiender i oordning på slagfältet. Vår återlösnings källor finns i den oändliga kärleken där Herrens kärleks återlösning utgick inte ur vrede utan i enbart Nåd.

Vi har inte en vredgad Gud som fodrar offer, utan en medlidsam Fader som "gör ett offer" om en evig kärlek och där i slutet av densamma ger ett evigt liv och vad mera om de två är att de är Ett!

Att sätta tro på kärleken är att mottaga livet, för när jag tror och är trofast på en persons kärlek så öppnar jag villigt mina dörrar för Honom och att tro på Guds kärlek är att släppa in den himmelske brudgummen i mitt liv.

Med kärleken tränger nu en ny underbar insikt fram där luften släpper in ljus och varm och livgivande fläkt av liv där då allt blir nytt.

/Jan-Åke Henriksson