Inga andra än Leviterna må bära Guds ark!
Inga andra än Leviterna må bära Guds ark!
2025-12-05
Herren utser olika människor för olika tjänster och Han avskiljer de som i hjärtat och i Gudsfruktan står i ständigt förbindelse med den evige för en särskild tjänst, men i vidsträcktare mening kan var och en bli en Herrens präst och tjänare, genom Hans Nåds överflödande rikedom.
I är ett utvalt släkte och ett konungsligt prästerskap. Han skicklig gör oss att bära Hans ark och att tjäna Honom i helighet och rättfärdighet.
I dessa svåra och luriga tider som vi lever i, så vill Herren använda just dig för en speciell kallelse i just ditt liv, där Han får bekläda dig med en helig skrud av rättfärdighet och Nåd.
När vi söka Hans liv där Hans kärlek är outgrundlig då vi har insett att i oss själva kan vi inte få vishet och förstånd att göra Herrens vilja synlig.
När en människa lärt sig inse tingens inbördes förhållande där Herren själv säger, ta emot min tuktan hellre än silver, kunskap hellre än utvalt guld och där visheten är bättre än pärlor.
Han själv väger tingens inneboende värde och utväljer det Han finner vara bäst.
En människa kan vara omgiven av mycket yttre ståt och ändå känna sig ensam och hon kan även äga mängder av guld och ändå känna sig tom på glädje.
Blyasken är ofta det skrin som innehåller den ovärderliga rullen och prål och stora åthävor har ofta en mycket mörk avigsida, den tål sällan att skärskådas.
När Herren själv trampar upp de stigar som beträds av en Gudomlig närvaro så ligger där en frambar förberedd kallelse, där insikten och vetskapen om att den heliga vägen på inga villkorsvis kan beträdas av dina egna fotspår.
Däruti ligger den hemlighet som bara den som lärt känna Herrens vilja och plöjt ner sina egna stora grandiosa ambitioner och blivit stilla där trons och Guds vila infunnit sig i ett sant barnaskap.
Då först träder vi in och ut i de förberedda gärningar som vi alla är kallade till att finna i Herren.
Få är det som finner vägens sanna natur där vi blir burna på Faderns kärleksfulla armar.
Där skall Han då leda oss fram till hela sanningen om Honom själv, där Han vill göra våra själar skickliga att inse tingens rätta värde och att kunna skilja mellan det som är heligt och oheligt.
Vårt moraliska omdöme är ofta trögt och kortsynt och vår andliga omdömesförmåga saknar ofta styrka och skarpsinne och därför sätter vår store själa-ledare oss i skola och helgar oss så att vi kan få tillbaka vår andliga syn.
Men Han vill också ge oss förmågan att förstå meningen med de ting och förhållanden, bland vilka vi leva här och nu. Vi skall då se skördar, medan vi betrakta sädeskornen, vare sig de är av ondo eller godo.
Allt detta betyder att den Helige Ande skall befria oss från nyckernas och slumpens herravälden och att Han vill fylla oss med Guds visdom.
Detta är den sunda ordningen i all sann åkallan då det börjar med en vidhjärtad bön i vilken främlingen har en framträdande plats.
Sedan blir det ett frikostigt helgande av oss själva och vad vi då äga är en fröjd i Herren som är vår starkhet.
Men så många som beder försumma att uppfylla det mellersta villkoret, och därför går de också miste om glädjen.
Bön följes inte av helgelse, därför blir det ingen jublande fröjd. Detta är en ödesdiger försumlighet för när vi ber om Guds gåva måste vår begäran följas av att vi skänka oss själva åt Gud.
Lyssna noga nu mina vänner! Om du är en Herrens präst så finns det bara den väg som Herren själv stakat ut för just dig, och vill du gå på den vägen så måste du låtas bäras utav Honom där all din egen förträfflighet och styrka funnit dödens grav. Där klär Herren dig med vishetens och uppenbarelsens styrka genom den Helige Andes kraft.
Vi ger oss själva åt Gud och om vi vill ha vatten, måste vi komma med ett kärl för att ta det i.
Om vi inte ger oss själva, kommer ingen frikostighet från Guds sida och om vi inte förlora, vinna vi inget heller.
På samma gång som offret begynte, begynte också Herrens sång ljuda.
Tag mitt liv och låt det bli avskilt, helgat blott för dig!
/Jan-Åke Henriksson