Herrar och Tjänare!

Det är alltid en fara för oss att vi hysa mera åtrå efter en framstående plats än efter en innerligen god karaktär, mera åtrå efter en ställning än efter ett gott sinnelag, mera efter världslig makt än efter ädel självbehärskning.

2024-08-26

Dessa lärjungar eftersträvade platser till höger och vänster om Mästaren men bekymrade sig inte om huruvida de vore värdiga dess platser.

Det världsliga skymde bort det andliga, flyktigt bländverk dolde de stilla stjärnorna.

De ville vara stora och framstående men Herren ville att de skulle vara rena och goda.

De längtade efter att bli stora i sig själva men Herren ville att de skulle vara glada att få bli tjänare, som med tillfredsställelse arbetade på en ringa plats.

Lägg nu märke till vår Herrens svar: Kunna ni dricka den kalk som jag skall dricka?

De ville vara Konungens munskänkar: Han erbjuder dem att dricka hans kalk.

De begära makt men Han fodrar offer! De kräver vad ljuvt är, Han erbjuder vad bittert är! De begära att få, Han fodrar att de skall ge! Vem har då en bitter kalk att dricka?

Gå då och dela den med Honom! Var är de moraliska och andligt blodfattiga? Gå och giv dem av ditt blod!

Den som står efter att vinna sitt liv, han skall förlora det. Genom självuppoffring uppstiga vi på vår tron.

När vi slutat att begära av vår Herre, som vi så många gånger fått lärt oss av ett felaktigt ledarskap som själva är bedragna, där rättigheten bygger på en helt fel tros- uppfattning och budskap där vi inte alls har några rättigheter inför vår Herre att begära!

Lagens förbund byggde nämligen på ett rättighetstänkande. Förbundet var som ett avtal där lagen talade om vilka rättigheter Gud hade mot människan och människan gentemot Gud.

Den sortens avtal vill den köttsliga människan ha i det längsta eftersom hon älskar rättigheter.

När vi förstår att det är bara genom nåd vi finna Herrens gemenskap och där vi nedlagt alla maktens attribut i våra liv och där svaghet och självförglömmelse är en del av vårt kristna liv där Paulus säger i Fil 3:10.

"Ty jag vill lära känna Honom och Hans uppståndelse kraft och få känna delaktighet i Hans lidanden i det jag blir Honom lik genom en död som hans."

Det jag tycker mig se och höra idag så handlar det mera om förkunnare som talar om sig själva och där vi skall lyckas i vårt kristna liv för att undslippa Kristi lidanden i våra lemmar.

Där talar man utifrån en maktposition där man påtalar våra rättigheter i Herren. Budskapet handlar mera om självförverkligande hur vi skall bli mera duktiga och skötsamma och där teknikerna får en felaktigt stor plats huruvida man skall kunna frigöra guds kraft.

Det är en diametral skillnad i det Paulus förmedlar genom sitt helgade liv till församlingarna om att svaghet och självförglömmelse är det som frigör Guds intimitet och kraft i våra liv genom den nåd vi fått av Herren.

Om jag nu måste berömma mig så vill jag berömma mig av min svaghet säger Paulus i sina brev till korinterna.

Skall vi se någon förändring i det kristna landskapet idag så är det att vända sig bort från felaktiga lärosystem där många inte har förstått att den Helige Ande är vår sanne hjälpare.

Han kommer oss till mötes när vi är som svagast och där vi gjort oss tillgängliga genom försakelsen av våra egna liv.

Det finns inga metoder och det finns inga teknikaliteter i Guds rike tack och lov.

Det finns kärlek och nåd att finna när vi stillat ner oss och leds in med en varsam hand där Herren får gå före och där vi träder in i vår mästares underbara famn.

Vår mästare vet när den rätta tiden är inne och den mörkaste väg och den dystraste stig skall endast tjäna till att fostra oss in i en helig gemenskap med Honom.

När vi slutat att tänka i formväsende och etiketter där vi bara blir fångna och bundna till oss själva.

När knäfall inte räknas som början till vår frigörelse är det illa ställt med oss. Skalet värderas högre än kärnan.

Sådana människor räkna hålla sabbaten men glömma sina medmänniskor.

Herre fräls oss från det fromma formväsende som gör oss likgiltiga för vår nästas behov och nödrop. Låt oss tillsammans vandra på den väg som leder oss enda hem till vårt hemland när vi då har vårt mål i sikte för vårt frälsta liv.

Älskar du mig säger Herren Jesus, innan Petrus kärlek hade blivit renad från tomt högljutt skryt.

Den sanna kärleken skrävlar aldrig eller larmar, den är lik en vattenbäck som stilla flyter fram under marken och i tysthet badar växternas rötter så att kronorna ser friska och sköna ut.

Men nu är hans kärlek fri från skrävlet . Ja Herre jag har dig kär säger Petrus som avsagt sitt eget JAG där mästaren ser en förvandlad lärjunge som står vid sidan om och ser med kärleksfull blick in i den förvandlade Petrus.

Kärlek yttrar sig inte i bullrande ord, utan i ödmjukt tjänande, den tjänar Herrens får och Herrens lamm.

Den använder sin styrka däruppe på bergen till att söka det som var förlorat, och det gör han i det fördolda där inga bifallsrop ljuda från folkmassorna.

Den som uppriktigt älskar önskar ingen dramatisk scen utan han kan gå i döden för sin äskade.

Han tycker om att få göra tjänster i det tysta att föda och vårda fårahjorden.

Men den kärlek som gör ringa ting är redo för ett stort offer närhelst det fodras.

En gång skall den morske förnekaren lägga sitt liv för frälsarens fötter och genom martyrskap vinna segerns krona.